krickos blogg

Jag har bläddrat blad, ett nytt kapitel har börjat i livet. Ett kapitel utan barn här hemma, om man nu inte räknar de tre kattfröknarna förstås. Förändringens vindar har svept genom rummen och suddat ut åren när här fanns barnskratt och liv i huset. Kvar finns nu minnen och bilder av alla år som runnit förbi och tankar på hur konstigt det hela känns. Nu finns inga spikade middagar eller skjutsningar till träningar längre, ej heller barnkalas, hyss och sagostunder. Nu kan all fri tid läggas på mig själv och det jag vill pyssla med. Men ändå väntar jag, väntar på att nyckeln ska sättas i dörren och man får höra ett "hallå, jag är hemma"...