krickos blogg

Saknar någonting… tid! Saknar tid till att göra sånt som ger mig energi, saker som förgyller livet och som man minns för alltid. Tiden räcker helt enkelt inte till. Inte orken heller för den delen. Just nu tragglar jag bara på i den vanliga vardagslunken där jag jobbar, äter och sover i ett välformat mönster. Kanske är det bäst just nu, kroppen vill ha det så men själen vill så mycket mer. Där föds hela tiden idéer, sånt som bara väntar på att förverkligas. I dagsläget är det nog bäst att skynda långsamt, låta idéerna bli verkliga när hela jag hänger med. Just nu räcker det med att låta den trötta kroppen väckas med kyligt soliga morgnar och frisk luft i lungorna.

Missing something ... time! Missing time to do things that gives me energy, things that spice up my life, things which I will remember forever. I haven't got the time. Not the energy, for that matter. Right now I GO ON with my work, I eat and sleep in a well-formed pattern. Maybe it's best right now, my body needs it but the soul wants so much more. All these ideas are born, things that are just waiting to be realized. In the current situation, it is probably best to start slowly, letting the ideas become real when I manage to do them. Right now it is enough to let the tired body wake up by cool sunny autumn mornings and fresh air in the lungs.

En åsikt släpps och reaktionen är ett faktum, irritationen likaså. Tänk att en sån liten sak kan få så stora proportioner. Varför måste det bli så här, varför måste ögon blixtra och dörrar slås igen. Kan man inte bara komma överens i vanlig samtalston utan att reagera så starkt. Jag förvånas och blir samtidigt besviken.

An opinion is released and the reaction is a fact, the irritation as well. Imagine that such a small thing can have such large proportions. Why must it be like this, why must eyes flash and doors lock. Why can't they agree in normal conversational tone without reacting so strongly. I am amazed and I also become disappointed.

Tänk att kunna ta till trollkarlen Merlins knep, att bara säga "ta mig till Koh Poda", knäppa i fingrarna och bums vara där. Så enkelt det skulle vara, några ord, en fingerknäppning och sedan landar man på platsen man valt. Kostnadsfritt och utan restid. Bara poppa upp på det nya stället och stanna så länge man vill. Men istället sitter jag här i verkligheten och får vackert drömma mig bort genom reseföretagens hemsidor...

Imagine being able to take the magician Merlin's trickery, just saying "take me to Koh Poda", snap your fingers and immediately be there. How easy it would be, a few words, a finger-snap and then be where you want to be. Free of charge and without travel time. Just being in this new place and stay as long as you want. But instead I sit here in the real world and continues to dream about places through the travel companies' websites...

Startar om på nytt efter rosfebern. Men jisses så trögt det går. Är så himla trött att jag i princip inte orkar med mig själv ens. Har börjat jobba men till lunch skriker kroppen efter vila. För en gångs skull lyssnar jag på kroppen och åker hem, lägger mig i soffan och somnar. Törnrosasömnen kommer genast och kroppen får den vila den vill ha. Efter denna jobbiga omgång har jag endast en önskan. Låt mig slippa rosfeber i framtiden...

Start working again after the ignis sacer (holy fire) attack. But gosh so slow everything goes. I'm so tired that I basically can't cope with myself. Has started to work again but just before lunch the body screams for rest. For once I listen to my body and goes home, lay me down in the couch and falls asleep. Slumber immediately and the body gets the rest it needs. After this tough game, I have only one wish. Don't let me get ignis sacer in the future...

"I blått vandrar själen, men den vilar i grönt."       "In blue wanders the soul, but it rests in green."
Mary Webb

Har tagit kurens sista pencillintabletter. Förhoppningsvis är det hela över för denna gång. Nu vill jag inte möta någon som bär på streptokocker för då åker jag väl dit igen. Jag har haft min beskärda del av denna plågsamma sjukdom och hoppas att den aldrig mer återkommer till min kropp. Hädanefter får jag vara mindre kramvänlig och undvika hostande människor, men hur lätt är det?

Have taken the cures last pencillin tablets. Hopefully it's all over for this time. Now I don't want to meet someone who carries the streptococcus bacteria, then I will be sick again. I've had my fair share of this painful disease and I hope it never will come back to my body again. From this moment I will be less hug-friendly and avoid coughing people, but how easy is that?

Hittade ett gammalt tidningsurklipp i mina gömmor, ett urklipp som vilat i rätt många år nu. Det var en notis med bild som berättade att jag vunnit en tårta inför min femårsdag. Själv minns jag inte om tårtan var god men vet att fotot togs på Gammlia av min moster Barbro.

Found an article from an old newspaper in my secret box, an article which have rested for many years. It was a note with a picture that told the readers that I won a cake for my fifth birthday. I don't remember if the cake was good but knows that the photo was taken at Gammlia of my aunt Barbro.

Födelsedag, min dag... Ännu ett år har gått. Tycker det bara går fortare och fortare mellan födelsedagarna men det känns inte viktigt just idag. Beslutar mig för att ta tillvara dagen genom att njuta av ett stilla lugn här hemma. Mer behövs inte, bara en avslappnad dag utan krav, utan åtaganden. Bara vara...

Birthday, my day ... Another year has gone. It feels like it goes faster and faster between the birthdays but it don't feel important right now. I'm determined to seize the day by enjoying the quiet calm at home. More is not needed, just a casual day without demands, without any commitments. Just enjoying the moment...

Vandrar runt i slottets salar och kommer till ett rum som ger mig en alldeles speciell känsla inombords. Jag frågar den kvinnliga vakten om det finns aktiviteter från andra sidan här i huset. Ja, svarar hon, just här, i det här rummet! Det blir prat om medium som varit här och all den aktivitet som pågår i slottet. Vakten tycker det är otäckt för hon har själv upplevt hur andeväsen smällt igen dörrar i Gustav III:s teater. Själv står jag bara där och ler, säger till henne att hon inte behöver vara rädd. Andarna vill henne bara väl...

Walking around in the halls of the castle and comes to a place that gives me a special feeling inside. I asked the female guard if there are activities from the other side in this house. Yes, she answers, right here, in this room! We start talking about mediums that have been here here and all the activities going on in the castle. The guard thinks it's scary because she has personally experienced how the spirits closed the doors to the Gustav III's theater. I just stand there smiling, tells her that she don't have to be afraid. Spirits wants her ​​only well...

Är glad att jag hann uppleva den planerade resan i mina förfäders spår. Tittar tillbaka lite och minns...

I'm glad I had time to experience the planned trip in my ancestral tracks. Looking back and remember...

Har tagit en paus från skrivandet, fanns liksom inget att säga, orkade inte förrän nu. Fick rosfeber igen och åkte in på sjukhus. Vet vilket helvete det är att ta sig igenom det här och hade hoppats att slippa gå igenom det en gång till. Så fel jag hade. Sorgsna tankar har flödat inom mig och tårarna har sköljt över mig likt en vårflod när jag legat där i min ensamhet. Varför måste livet pröva mig såhär? Vägen tillbaka känns alldeles för lång...

I have taken a break from writing, had nothing to say until now. I've got "rose fever" again and went into hospital. I know what hell it's to get through this and I had hoped to avoid having to go through it again. How wrong I was. Sad thoughts have flowed within me and tears have washed over me like a flood when I had lain there in my loneliness. Why need life to try me like this? The way back seems too long...