Oasen

Att sitta med benet i högläge inomhus är inte roligt när solen skiner och lockar med sitt allra bästa väder. Därför bröt jag vilan för en stund och öppnade ytterdörren. Fågelkvittret och värmen gjorde att jag bestämde mig för att ta en sväng till gårdens oas. Där, bland rosor, vallmo och lavendel, satte jag mig ner och njöt av solens värme för en kort stund, Livet kan vara rätt rofyllt och härligt ibland...
 
 
 
 

Letandet

Pratade släktforskning med en kollega för en tid sedan och inspirerade då honom till att söka sina rötter. Nu har han bett mig om hjälp för att få en start på det hela. Efter några basfakta att gå på och en bra stunds letande kan jag nu ha hittat en släktlinje att följa. Ska bli intressant att följa resan bakåt i tiden och se var hans förfäder levt och verkat...
 

Tidsfördrivet

Känner mig trött och sliten men det är ju inte så underligt då man knaprar pencillin. Mellan sovstunderna blir jag faktiskt lite rastlös, funderar på än det ena och än det andra. Kanske skulle göra om här hemma när jag blir piggare. Kanske göra om sovrummet eller ta tag i katternas rum, fixa de där väggarna som blivit så slitna. Denna gång slutar det hela med att jag börjar leka med bilder. Kanske skulle de passa bra på väggen i kattrummet...
 

Djupdykningen

Säg det som varar... Först superglad över positiva saker som hänt och sen djupdyker man på skalan. Rosfebern är tillbaka igen och här sitter jag nu med benet i högläge. Min hud på benet ser numera ut som en trädstam från en gammal tall men i en annan kulör. Så här lär jag få ha det i några dagar, knapra pencillin och fördriva tiden med film. Betar just nu av serien The Tudors och inser att Henrik VIII:s metoder inte var speciellt trevliga. Det var inte heller bödelstaxan här i Västerbotten på 1700-talet...
 
   
 
 

Glädjebeskedet

"Jag är så lycklig, jag är så glad..." Har svävat som på moln de senaste dagarna och inte velat landa. Inombords bubblar det likt forsen och skapar en sån där härlig känsla som inte vill försvinna. Lyckoruset lär stanna kvar och bygga en förväntan inför det som komma skall. Tänk att jag ska få vara med på en förhandslyssning av Peter LeMarcs nya skiva...
 

Förväntansfull

En längtansfull förväntan, så kan man känna ibland. Så där pirrande och lockande. Det gör jag nu. Inombords bär jag på en önskan om att dagarna ska gå fortare, rusa fram till den 26 september. Den dagen vet jag vad precis vad jag ska göra och jag känner att det blir en upplevelse av det bättre slaget. Då lyssnar jag på LeMarcs nysläppta CD...
 

Bröllop

Kyrkklockorna klingar av och allt övergår till pampig orgelmusik. Dörrarna öppnas och brudparet med sällskap vandrar sakta fram längs kyrkgången. Dagen har kommit när deras kärlek tar ett steg till, dagen när de tu ska bli ett. Inför släkt och vänner ska de ge varandra evig kärlek och lova att stå vid varandras sida genom resten av deras liv. Naturligtvis kommer en och annan tår från församlingen. Det är inte var dag man är på bröllop...
 
 

RSS 2.0