krickos blogg

Att ta avsked... att en sista gång säga adjö, få visa sin vördnad och respekt. Att med kärlek skapa ett vackert avslut på ett liv som varit, att glädjas över vackra minnen och allt som varit. Att bidra, att berätta om stunder att spara i sitt hjärta. Att dela sorg och tårar men framförallt att aldrig, aldrig glömma...

Placerad i soffan med benet i högläge, täcke över kroppen och en hög filmer och ljudböcker intill mig. Stillsam sysselsättning med andra ord men vad annat kan jag göra med denna värkande och pulserande fot. Knaprar lite piller och ber om att de hjälper och att allt läker snabbt...

Lämnar akuten i rullstol med beskedet att inget är brutet, i alla fall inget de kan se på dagens röntgenplåtar. Är ordinerad smärtstillande, inflammationsdämpande, vila och ett ben i högläge. Det kommer att bli några stillsamma dagar framöver...

Så hände det som inte fick hända, foten fastnade och jag föll. Smärtan som uppenbarade sig fick mig att skrika rakt ut. Det gjorde så ont att jag trodde att fotleden var bruten så jag låg bara kvar, alldeles stilla. Det gick en stund innan jag tog mod till mig och försökte ta mig upp. Jag insåg rätt snart att lägga tyngd på foten var otänkbart. Jag försökte stå ut med smärtan men blev tillslut tvungen att inse att det inte fanns nån återvändo. Det skulle bli ett besök på akuten...

Funderar på hur jag på bästa sätt ska säga allt det där vackra jag känner för min älskade. Kanske skriver jag ännu en dikt på papper, viskar orden i ett speciellt ögonblick, smyger fram en liten gåva... Men just i dag, min älskade, får du det genom denna underbara sång. Och du, var inte rädd, jag går bredvid dig...

Skriver för att skriva av mig. Skriver och sätter fokus på det jag upplever och hur mina känslor reagerar. Ventilerar och bearbetar det som berört mig för att sedan gå vidare. Ibland går det smärtfritt, ibland inte alls. Då fortsätter jag att skriva, tar det hela en gång till. Att bara "svälja allt", låtsas som om jag inte bryr mig, får andra syssla med. Det är inget för mig...

Nu är det inte länge kvar förrän familjens ögonsten får känna det svala vattnet mot sina sidor och glida ut på det spegelblanka vattnet, ut mot friheten till havs. Vilken känsla det är att få tuffa fram så sakta, gunga i de mjuka vågorna och styra kosan mot nya spännande äventyr. Tänk att få lägga till vid en ö och ligga där, lyssna till måsars skri och sakta vaggas till sömns i solens varma sken...

För mig är det friheten, ett oemotståndligt rum av lyckorus, den ultimata avkopplingen... Att bli ett med havet och bara få njuta av livet i några sommarveckor.

Minnena sparar jag i mitt hjärta och dem plockar jag fram en mörk, snöig vinternatt när kylan biter i skinnet...

Det turbulenta ligger kvar inom mig och natten har också varit därefter. En gång var redan för mycket. Att det händer igen får mig att känna en sån oerhörd besvikelse gentemot de beteenden jag möts av. Har människor ingen som helst tanke på konsekvenser eller struntar man bara i dem så länge man själv befinner sig på den rätta sidan och har andra med sig. Säger och gör sånt som sårar med åsikten att det ska man tåla. När ska de vakna upp och se det som egentligen sker. 

Sinnet är fyllt av tankar och känslor som får mig att söka efter det jag behöver som mest just nu...

Efter nattens grymma tankar och uppslitande drömmar finns bara en sak att säga denna morgon:
- I want fair play, I want fair play, I want fair play... and I want it now!

Känner mig så bubblande och glad. Bitarna för jubileumsfesten börjar falla på plats. Den första bokningen är klar och den har gjort mig fullkomligt lycklig och format mig till ett stort leende. Mitt önskedrömsscenario kommer att slå in och kvällens musikunderhållning kommer att bli någonting alldeles, alldeles extra...

Igång igen men nya projekt som inspirerar mig. I frontlinjen står nu min bostadsrättsförenings 25-årsfirande i augusti. Det ska bli en trevlig dag för alla boende och andra besökare som lockats hit. Massor av aktiviteter för stor som liten under dagen och det fortsätter sedan med jubileumsfest på kvällen. Så mycket ska knytas ihop just nu. Och festkommittén är på god väg...

De intensiva dygnen runt studenten är över och jag känner mig nöjd med det jag gjort. Inom mig skriker nu kroppen efter vila och lugn. Allt som varit har tömt kroppen på all min energi. Så det blir en dag i soffan med film. Vädret utomhus stärker också mitt beslut att den ska tillbringas inomhus. Tror jag tar en eftermiddagslur...

Så står hon där, lyckligt leende och drömmandes om framtiden. En studentska så nyfiken på vad livet har att erbjuda, så nöjd med att tre års tufft slit äntligen är över. Hennes obeskrivliga glädje går inte att ta miste på, den strömmar ur henne som en vårflod. Hennes skratt bubblar ur henne och det spritter i hela kroppen.

Och där står jag, en stolt mor, lika bubblande i hjärtat. Lycklig över den lyckliga studentskan...

Fem på morgonen och jag är redan uppe. Det är dagen med stort S, studentexamen. Dotterns stora dag. Hon befinner sig på övervåningen och gör sig i ordning inför allt som väntar denna långa dag. Champagnefrukost i strålande sol och allt det där andra som gör en examen... Tack och lov har hon och klasskamraterna vädret med sig. Kunde inte vara bättre.

Själv ska jag fixa utsmyckningen här hemma, förbereda maten och fixa presenterna innan det är dags att ge sig iväg till skolan med plakat och allt. Jag ser fram emot det hela med glädje...

Alla sover i huset utom jag. Till och med katten passar på att ligga extra länge denna morgon. Alla sussar de som små gullhjärtan och ser så där oskyldigt avslappnade ut. De drömmer sina söta drömmar ovetandes om att de befinner sig någon annanstans än i verkligheten. Andningen är lugn och trygg så några mardrömmar är det i alla fall inte. Och vilan behöver de så jag låter dem sova vidare.

Själv har jag varit uppe länge vid det här laget och tassat på tå för att inte väcka de sovande själarna. Har läst tidningen och njutit av lugnet. Funderar på att smyga mig ut i solen och njuta av den gröna, sköna naturen, fåglarnas skönsång och trädens svaga sus. Det kommer att bli en underbar dag...

En extra dag ledigt med tanke på nationaldagsfirandet. Hur bra är inte det, passar mig utmärkt just nu. En dag där jag har tänkt att få massor gjort. Bort med gammalt till återvinningen, in med nåt nytt som inspirerar, förberedelser för studenten, fixa trädgårdens planteringar och städa upp lite här och där. Så, en extraledig dag passade mig som handen i handsken...

Full av energi och det tar sig många kreativa uttryck just nu. Slipar på ett tal till ett ännu så länge mycket hemligt uppdrag, vilket inspirerar mig. Och naturligtvis har idén växt till att även innefatta powerpointbilder för att förstärka budskapet. Lägger jag också till musik så får jag den där fulländade upplevelsen som jag vill uppnå.

Är en bra bit på väg och känner att det här kommer att bli så bra så...