krickos blogg

Första advent på söndag och nu längtar man faktiskt efter att plocka fram julpyntet och skapa julstämning här hemma. Skulle väl inte vara några problem, om inte katterna Pepsi och Godis fanns med på ett hörn. Pepsi, den äldre, har ju varit med förr och där vet man ju vad man har att vänta. Hon kommer som vanligt att tugga på presentsnörena på julklapparna och klättra ofta och gärna i granen. Hon har ju blivit lite tyngre sen sist så det ska bli intressant att se hur grenarna klarar hennes upptäcktsfärder.

Godis, den yngre, ska nu uppleva sin första jul och det kommer nog att innebära mycket. Hennes nyfikenhet på allt nytt gör att det i år får bli plastkulor, glitter och belysning i granen. Den tuffa lilla katten lär riva ner allt för att på fullaste allvar visa vem som är bäst, snabbast och tuffast. Sen förvånar det mig inte om hon gör som Pepsi, alltså klättrar i granen.  

Julklapparna kommer i år att få vila under granen utan presentsnören fram till julaftonen. Inte lönt att sätta på några för Pepsi och Godis har en förkärlek till dem, de vill så gärna sätta sina små sylvassa tänder i dem och sen slita, tugga och dra tills allt är en enda röra. Som en bonus får man då också en katt eller två som mår dåligt.

Med andra ord, det kommer att bli en spännande jul i år... Förväntan och spänning ligger i luften!

Tänk, i snart ett år har jag haft min blogg. När jag idag ser tillbaka på orden som flödat ur mig skapar det en speciell känsla inombord, en känsla som är stark och berör mig djupt. Alla mina tankar, alla upplevelser i form av känslor, tårar, ilska och skratt formar sig alla till en stolthet över mig själv. Tänk att jag fångat ögonblick i mitt liv, skrivit om hur jag kände och tänkte just då. Och det är just dessa ord och känslor som format mig till den jag är idag.

Har hittat en ny inspirationskälla, tv-programmet "Så mycket bättre". En ny programserie där sju artister tolkar varandras låtar och bjuder på gemenskap men också på glädje och örongodis. Alla har sin egen dag där de övriga tolkar huvudpersonens låtar. Och visst låter det härligt...

Länge sedan jag skrev i bloggen men jag har faktiskt prioriterat annat, mig själv. Jag har vilat, sovit, slappat, degat och bara låtit dagarna komma och gå. Har för en gångs skull verkligen lyssnat på min kropp, den har fått sätta villkoren för återhämtningen. Den har sagt mig vad jag orkar och inte. Det har också gjort att allt går åt rätt håll, uppåt!