krickos blogg

Smaka på mina skrivna ord… Öppna dina sinnen och ta orden till dig. Blunda, låt känslor och bilder skapas inom dig. Låt tankar flöda fritt och dansa med i det som sker. Bara följ med utan krav eller motprestation. Smaka på mina skrivna ord, vad säger dem dig…

 

Stanna upp, tänd ett ljus.

Kom mig nära i tanken.

Kupa händerna runt lågan,

omfamna stilla värmen.

Känns kärleken jag sänder,

nu och för alltid.

 

 

Taste my written words... Open your senses and take the words to your heart. Close your eyes, let feelings and pictures be created inside of you. Let thoughts flow freely och dance in that moment. Just follow without demands or service in return. Taste my written words, what are they telling you...

Stop for a moment, light a candle.

Come close to me in your thought.

Cup your hands around the flame,

embrace peacefully the warmth.

Feel the love I'm sending

now and forever.

”Som att gunga sin själ i en hammock, i ett solsken där solen är du”… Så befriande det låter då det är alldeles vintervitt och sju minusgrader. Att få gunga sin själ, vagga den tryggt, vilandes i en värmande famn. Där allt känns befriande och inget kan göra den illa. Där rymden fylls av glitter och skratt. Där vill jag vara just nu…

"Like swinging my soul in a hammock, in a sunshine where the sun is you"... How liberating it sounds when it is winter white and seven degrees below zero. Swinging my soul, rock it confidently, resting in a warm embrace. Where everything feels liberating and nothing can hurt. Where the space is filled with glitter and laughter. I would like to be there right now...

Förvånad blir jag när ambulansen parkerar utanför vår ytterdörr och ambulanspersonalen hoppar ut. Eftersom vi själva är på väg in frågar vi var de ska och de pekar på vår ytterdörr. De frågar i samma veva om jag har en dotter, hur gammal hon är och vad hon heter. De väntar inte på svar utan stegar vidare mot ytterdörren. Maken skyndar sig att låsa upp samtidigt som jag hör ordet "tabletter". Hela kroppen stelnar och jag hör mig själv säga:
-Nej, nej, nej... Inte hon, inte min dotter...

Kroppen blir till kaos, tårarna kommer, bilder och tankar poppar upp likt pop corn inom mig. Jag hör maken ropa hennes namn några gånger men det blir inget svar. Jag vill inte gå in. Sen hör jag orden "det här kan inte vara rätt". Det visar sig då, när vi frågar, att ambulanspersonalen tagit fel adress. De ser min chockade uppsyn, ger mig en kram, ber mig om ursäkt och rusar sedan vidare mot rätt adress. Chockad går jag in och tårarna kommer. Maken ringer dottern och jag får höra hennes röst, höra att allt är bra och att hon snart kommer hem. Sakta släpper skräcken taget om mitt hjärta och jag tackar alla änglar för att det inte var hon. Kvar finns dock en sorglig känsla, tänker på de föräldrar som får det här budskapet på riktigt och önskar att allt går bra...

I’ve got surprised when the ambulance parks outside our front door and the crew jump out. Since we are entering our house, we ask them where they are going and they point at our front door. They ask me if I have a daughter, how old she is and what here name is but they don’t wait for my answer. They are already on the way to the front door. My husband opens the door quickly while I hear the words "taking pills". The whole body stiffens and I hear myself saying:
-No, no, no... Not her, not my daughter...

The body turns into chaos, tears starts falling, images and thoughts are popping up like pop corn inside of me. I hear my husband calling her name several times but there’s no answer. I don’t dare walking into the house. Then I hear the words "this can’t be right"... When we ask the crew we all find out that they are at the wrong address. They can see that I’m upset and they give me a hug, asking me to apologize them and then rushing on to the correct address. Shocked I go inside the house and starts crying. My husband calls my daughter on the cell phone so I can hear her voice, to hear that everything is fine and that she soon will be home. Slowly the fear releases the grip around my heart and I thank all the angels that it wasn’t my daughter. Everything leaves a sad feeling inside of me, I’m thinking of the parents who will receive this message for real and hope all goes well...

... och så for denna hälsning sakta upp mot himmelen...



... and this message slowly flew up to the sky...

I'm thousand winds above the lake
I'm the silver glitter on the snow.
I'm sunshine over mature grain.
I'm quiet rain in autumn trees.

Rest in peace beloved aunt...

Börjar nya året med att sända ljuslyktor mot skyn för att hedra de som i min närhet lämnat jordelivet. För mig ett sätt att visa att jag minns dem. Jag vet att de ser...

I'm starting this new year by sending lighting balloons to the sky, just to honour those who have left the earth life. For me it's a way to show them that I remember and honors them. I know that they are watching...