krickos blogg

Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans... Så sa en klok tjej som överlevde i Norge. Jag kan inte annat än hålla med. Låt oss visa vår kärlek i denna sorgens stund...

If one man can show so much hate, think how much love we all can show together... These words came from a wise girl that survived in Norway. I have to agree. Let us show our love in this sad moment...

Sorgsen idag. Är så sorgsen för det fruktansvärda dådet i Norge där 84 ungdomar fått avsluta sina liv alldeles för tidigt på grund av en galen människa med skjutvapen. Tänker på alla överlevande ungdomar som får bära med sig ärren av denna skräckupplevelse genom hela livet och tänker på de anhöriga som mist en älskad familjemedlem. Fann dessa ord från en upprörd medmänniska som speglar vad många känner...
"I think we should erase all evidence of your existance from this world, a place you were never meant to enter. You don't deserve our hate or our pity. We should just erase you."

I'm sad today. I'm so so sad for the terrible incident in Norway, where 84 young people had their lives ended far too early because of a crazy man with a firearm. Thinking of all the surviving young people who must carry the scars of this horror action throughout their lives and I'm thinking of all the families who lost a beloved family member. Found these words that reflects what many of us feel...
"I think we should erase all evidence of your existance from this world, a place you were never meant to enter. You don't deserve our hate or our pity. We should just erase you."

Äntligen semester! Så jag har längtat efter det här, längtat så att det nästan gjort ont inom mig. Nu har klockan lagts på hyllan och alla måsten har stuvats undan. Nu ska jag bara vara i nuet, ta dagen som den kommer och göra det som faller mig in. Denna solvarma dag blir det att glida ut på det stora blå, kasta ankar någonstans och bara koppla av där i vår underbara båt. Börjar nynna på en melodi som passar så bra en dag som denna:
"Blå, blå vindar och vatten. Blå, blå vindar och hav. Blå, blå känslor i natten. Det är fest med stillheten som gäst."

Finally vacation! I have longed so much for this, longed so much that it almost have hurt inside of me. Now the clock has been put on the shelf and all this "have to do" have been stowed away. Now I'll just be in the present, taking each day as it comes and do whatever I want. This warm, sunny day I will take a ride on the big blue, drop anchor somewhere and just relax there in our lovely boat. I start humming a melody that fits so well on a day like this:
"Blue, blue winds and waters. Blue, blue winds and seas. Blue, blue feelings in the night. It's party with silence as a guest."



Lyssna på låten / Listen to the song: http://www.youtube.com/watch?v=3U4tBTtoSJs

En spröd liten stämma svarade i telefonen och det var svårt att förstå orden. Klangen i rösten var inte längre densamma och en dyster känsla spred sig i min kropp. Jag visste att jag kommit rätt men inget var som det brukat vara. Det gjorde ont att höra en stämma som varit så sprudlande och full av liv och som nu förvandlats till glöd som slocknat. Kvar fanns bara en sorgsen stämma, fylld av smärta från livets verklighet när man blir gammal och ensam. Samtalet blev kort för orken fanns inte där men jag hann i alla fall gratulera på den 89:e födelsedagen. När jag lade på luren kom tårarna… Om jag ändå funnits närmare…

A frail little voice answered the phone and it was hard to understand the words. The sound of her voice was no longer the same and a gloomy feeling spread through my body. I knew I had come to the right person, but nothing was as it usually is. It hurt to hear a voice that once was so exuberant and full of life and now was transformed into glow extinguished. There only remained a sorrowful voice, full of pain from the reality of life when you're old and lonely. The conversation was short cause the energy wasn’t there but I had the opportunity to congratulate on the 89th birthday. When I hung up the phone the tears came. If I only have been closer ...

 

En ring av guld
Min hand vilar så mjukt i din, när vi sakta går grusgången fram
Med glädjetårar, älsklingen min, ska jag idag byta mitt efternamn
Under en himmel så intensivt blå, och björkarnas grönskande grenar
min tvillingsjäl jag idag ska få, är fylld med tankar som skenar
I parken där vi förälskelsen fann, ska cirkeln mellan oss slutas
Jag är så rörd, du en stolt man, vår kärlek den ska aldrig prutas
Till skotsk musik och ord så sköna, en glimrande ring jag på fingret får
Minner om våra löften i det gröna, i rosbuketten faller en tår
Amor Vincit Omnia, min kära, vår devis sades alldeles nyss
Ta mig i din famn, håll mig nära, förgyll bröllopsdan med din kyss

Min älskade, idag är det den sjunde i sjunde, vår bröllopsdag. Tack för sex underbara år av lycka. Jag älskar dig, för evigt...


A ring of gold
My hand is resting so soft in yours, as we slowly go up the gravel path
With tears of joy, my darling, I will change my last name
Under a sky so intensely blue, and green birch branches
my twin soul will be mine today, I'm filled with thoughts that shone
In the park where we found our love, the circle between us will be closed
I am so moved, you are a proud man, our love it will never bargain
To Scottish music and beautiful words, a gleaming ring on my finger I get
Reminds us of our promises in the countryside, in the bouquet of roses falls a tear
Amor Vincit Omnia, my dear, our motto was said just now
Take me in your arms, hold me, brighten the wedding day with your kiss

My darling, today it is the seventh in the seventh, our wedding day. Thank you for six wonderful years of happiness. I love you, forever...

Så var det äntligen dags... Varsamt lades remmarna runt hennes smäckra kropp och spändes försiktigt åt. Sakta men säkert lättade hon från landbacken och svävade fritt på sin korta väg ner mot det stora blå. Hon kände den sommarljumma vinden som smekte henne och hon längtade otåligt efter att känna det svala vattnet mot sin kropp. Långsamt nådde hon fram och landade stilla. Hon välkomnade frihetskänslan som spreds inom henne. Äntligen kunde sommarens äventyr börja...

It was finally time ... The straps was carefully put around her slender body and stretched gently. Slowly she was relieved from onshore and floated freely in her short way down to the big blue. She felt the warm summer breeze that caressed her and she longed impatiently to feel the cool water against her body. Slowly she reached forward and landed quietly. She welcomed the feeling of freedom that spread within her. At last the summer adventures could begin...

De sitter där så stilla och tittar på alla bilar som sakta cruisar förbi. Bilarna påminner dem båda om tider som varit, påminner om den tid då de själva var unga och gled omkring i sin 57:a Chevrolet Bel Air. Mullret från motorerna väcker kropparna och får huden att knottra sig. Vilka tider det var ändå...

They sit there so still and look at all the cars that slowly cruising by. The cars remind them both of a time that has been, reminding them of the days when they were young and were cruising in their 57th Chevrolet Bel Air. The rumbling of engines give them goosebumps. Those were the days...