krickos blogg

Du... min bäste vän, min allrakäraste, min älskling, min tvillingsjäl. Din vänskap, kärlek och glädje sprider ljus, skratt och lycka i vår familj. Du omger mig med trygghet och värme, du stöttar mig i glädje som sorg. Du får mig att känna mig älskad och vacker. Jag vill dela allt med dig, genom resten av våra liv...

Så många, så gula, så goda... Är i skogen och plockar kantareller, lycklig över att än en gång finna dessa eftertraktade delikatesser. Dilemmat är nu om jag ska smörsteka eller gräddstuva, kanske göra en soppa. Tror jag kan göra alla tre varianterna med råge för korgen är snart full...

Så var den stora jubileumsdagen i bostadsrättsföreningen Hömyran avklarad. Från tidig morgon till sen kväll har jag och några till slitit för att göra dagen så bra som möjligt för alla boende. Loppmarknad, fika, boule, kubb, tipsrunda, fiskdamm, hoppborg, skattjakt, ponnyridning och föreläsning under dagen. Kvällsaktiviteten bestod av grillbuffé, kaffe, jubileumstårta och blues med populära bandet Wolfman Jack.

Trots att man är helt slut i kroppen har glädjen inom mig tagit över. Jag möts av grannars glada tillrop, leenden och massor av tack. Alla positiva reaktioner får mig att euforiskt sväva bland molnen idag...

Så, efter sex veckors jakt är det äntligen över. Den övergivna och magra kattens hunger fick den tillslut att söka sig till maten i fällan som slog igen. Med förvånat lugn satt den där i buren och tittade på oss, den varken fräste eller morrade. Kanske visste den att den nu skulle få det bättre än den haft det på mycket länge. Tänk bara att få pälsen klippt så att alla stora tovor försvann och att få äta och dricka när man behagar. Men framförallt, få känna kärlek och värme igen...

Vaknade tidigt och beslöt mig för att denna morgon hälsa solen välkommen. Satt där i stillhet och såg himlen spricka upp och skifta färg till en varm nyans, som om den ville berätta att nåt stort skulle ske. Nyanserna växte sig starkare och så plötsligt, så mjukt och behagligt, steg hon över horisonten för att sprida sitt ljus över oss. Att dela just det ögonblicket, få känna värmen och ta emot det underbara ljuset fick min själ att gå i spinn...

Är egentligen inte förvånad men fruktansvärt besviken på det som sker just nu. Förstod att bubblan skulle brista till slut och att allt skulle komma upp till ytan. Känns skönt att äntligen få berätta hur det känns, hur jag kastats mellan hopp och förtvivlan, hur sorgen inombords vuxit av de kommentarer jag fått ta emot likt hagelskurar. Denna gång fanns en som verkligen lyssnade och tog in situationen på allvar. Och kramen, den värmde verkligen...