Avsluten
Väntetiden
Denna väntan på besked gör mig klart frustrerad. I mina tankar kretsar mycket kring detta just nu, jag till och med drömde om det hela i natt. Kanske ville drömmen säga mig något så därför får drömmen stanna kvar inom mig, i avvaktan på ett besked i någon riktning. Måtte inte väntetiden bli alltför lång...
Jaktupplevelsen
Sitter i morfars stora kök och småpysslar. Mamma fixar i köket, pappa sitter och hänger över en köksstol, morfar ligger på kökssoffan. Allt är ganska lugnt och stilla så här på eftermiddagen. Men så plötsligt ropar pappa till och påpekar att det sitter en räv på stengärdsgården. Reaktionen på morfar är ögonblicklig, han flyger upp ur soffan, hyschar och gestrikulerar åt oss alla och rusar in i kammaren bakom köket. Ingen av oss vågar röra sig, sitter bara där tysta och stilla, väntar på vad som ska ske härnäst.
Sakta kommer morfar ut ur kammaren med geväret i högsta hugg, smygandes med mycket långsamma rörelser mot hallen och farstubron, fortfarande med gester att vi andra inte ska ge ifrån oss ett knyst. Väl ute i hallen så öppnar han ytterdörren sakta men säkert. Han tar sig ljudlöst ut på bron och tar sikte på den stackars räven som sitter där ovetandes om vad som försiggår. Så hör vi alla skottet...
Det blir fart på alla och vi rusar ut på bron för att se vad som hänt. Pappa ger sig iväg mot gärdsgården där räven satt och det visar sig att morfar missat målet. Kanske var det avståndet eller morfars höga ålder som avgjorde till rävens fördel men en sak är säker, på bron står en bitter och besviken tjuvjägare. Han går stilla och tyst in i kammaren och hänger upp geväret på sin vanliga plats. Ännu en jakthistoria finns att lägga till handlingarna, men denna ville han nog skulle falla i glömska snabbt. Själv var jag glad att det gick bra och att räven klarade sig med livet i behåll.
Jägaren
I reportaget finns en bildsvit som visar min morfars inlevelse när han berättar. När jag ser dem kommer jag så starkt ihåg honom. Det var ju just så där han var, en skogens man. Minnena vaknar så jag blundar och ler inombords...
Tankeverksamheten
Förslaget
Nu ligger den här, utskriven och klar, och väntar på att jag ska ta nästa steg. Det viktiga steget tar jag senare idag. Ska först njuta av det som ligger framför mig och vara stolt...
Befrielsen
Bandspelaren
Pianotråden
Började dagen på Hjärtcentrum. Bara tanken på att åka till sjukhuset får mig att må illa och bli stressad. Hela kroppen skriker fly, spring, stick när jag närmar mig den stora byggnaden. Jag tog mig dock i kragen och stegade in likt en spänd pianotråd, det gick helt enkelt inte att koppla av. Tack och lov togs jag om hand av en gammal vän och tidigare granne som jag inte träffat på länge. Vi talade om ditt och datt och allt flöt bara på, trots att hon monterade en inspelningsapparat på mig och som ska registrera mitt hjärtas rytm under ett dygn…
Kände bara att jag måste skriva här i bloggen och tacka henne för all den värme hon gav mig då jag inte riktigt var mig själv…
Motvinden
Döttrarna
Släktträdet fortsätter så med dottern Elsa Beata Stuart som föds i Stavnäs 1709 där hon växer upp, träffar kärleken och flyttar norrut, till Kengis bruk i Pajala. Hon gifter sig 1735 med Anders Fellenius och föder fem barn. När det sjätte barnet kommer till världen dör Elsa Beata i barnsäng.
Dottern Gustava Johanna Fellenia som föds 1740 i Kengis drar söderut till Västerbotten och blir rustmästarhustru. Hon gifter sig 1768 med furir Pehr Pehrsson Norborg och de bosätter sig i Åbyn, Burträsk, och får sex barn. Därefter flyttar de till Kyrkobordet i Skellefteå landsförsamling och här avlider också Gustava Johanna 1788.
Gustava Johanna äldsta dotter föds 1775 och döps till Gustava Johanna Norborg. Hon, liksom kvinnorna före henne, växer upp och gifter sig 1795 med fältjägaren Anders Andersson Norman. Hon föder sex barn och ser maken Anders dra ut i fält för att delta i kriget vid Oravis i Finland år 1809. Han återkommer inte utan dör i striderna. Änkan Gustava Johanna gifter om sig 1815 med Anders Andersson, flyttar och dör 1865 i Bastuträsk, Stensele socken.
Generationsväxlingar
... och de två följande generationerna, Anders Stuart d y och Johan Anders Stuart avlöser varandra på Hedenlunda. Här växer de upp, lever och verkar som kammarherrar, Anders åt Christina den äldre och Johan Anders åt konung Carl X Gustav. De båda slutar också sina liv på Hedenlunda och begravs i Vadsbro kyrka, liksom sin far och mor.
Den fjärde generationen, genom Hans Stuart, väljer i 14-årsåldern den militära banan. Han börjar som gemen vid livgardet 1684 och avancerar till underofficer, fältväbel, fänrik, löjtnant, sekundkapten och kapten innan han tar avsked 1717. Han bevistar slaget vid Gadebusch, blir fången vid Tönningens kapitulation 1713 och sätts på Varbergs fästning innan han återkommer 1716. Han avlider några år senare…
Adelssläkten
Ett bördsbrev från Skottland 1579 intygar Hans Stuarts adliga härkomst. Samma år gifter sig han sig med Brita Eriksdotter Soop. Hertig Carl av Södermanland benådar honom och som en förläning tilldelas han några skattehemman i Södermanland, bland annat Hedenlunda där paret bosätter sig och får åtta barn. 1585 skickar konung Jakob VI Stuart av Skottland ett så kallat vapenbrev som ger Hans rätten att nyttja sin skotska släkts familjevapen, med vissa justeringar.
1604 blir hertig Carl av Södermanland konung Erik IX och Hans blir hans kammarjunkare. Han utses även till överste för ett av honom i Skottland värvat regemente, generalkvartermästare, generalkrigskommissarie samt generalmönsterherre över allt främmande krigsfolk i Sverige 1609 innan han dör 1618. Hans Stuart och hans hustru, som dör 1622, blir begravda i Vadsbro kyrka i Södermanland. Deras stora gravhäll står mot en vägg i kyrkan och på en läktare finns både släkten Stuarts och släkten Soops anor.
Det var så det en gång började för adelssläkt nummer 86 i Sverige...
Släktresan
Här i mitt släktträd har jag träffat på allt från nybyggare och bönder till präster och adel genom att resa bakåt i tiden. Nyfikenheten har väckts och jag vill veta mer, så mycket det bara går. Just nu är det den där adelssläkten Stuart som lockar och ett litet frö har fastnat i mitt huvud och börjat gro. Jag vill samla min närmaste släkt på den plats i Sverige där allt började en gång och berätta vår släkthistoria...
