krickos blogg

Att finnas kvar… Att aldrig suddas ut fastän man lämnar jordelivet. Att bli ihågkommen, att bli pratad om, att aldrig bli glömd. Så vill jag att det ska vara. Att helt enkelt lämna så många vackra spår efter sig att de för alltid sparas i någons hjärta. Att veta att vad som än händer så finns jag kvar…

http://youtu.be/AFkPsnXt3-M

De senaste dagarna har runnit förbi i en ändlös ström. Med det kaos som har snurrat runt inuti mig så känns det som om kroppen aldrig fått vila. Den har varit i gång konstant och det visar sig i mitt beteende. Irritationen har varit ett faktum, liksom tårar och ett ilsket utbrott. Vissa situationer har fått kroppen att reagera på mörka minnen som jag velat sudda ut för all framtid. Men så finns de plötsligt där och ställer till det. Nu får dock känslostormarna plana ut och återgå till det vanliga mönstret för dagarna lär nog fortsätta att rinna förbi i en ändlös ström…

These last days have flown by in an endless stream. With the chaos inside of me it feels like my body never rests. It has been running constantly and it shows in my behavior. The irritation has been a fact, like tears and an angry outburst. Some situations are reactions of dark memories that I wanted to erase forever. But suddenly they're there. Now, however, the storms of feelings have to return to the usual pattern because the days'll probably continue to flow by in an endless stream...