Snurren

Lämnade jobbet i torsdags förmiddag. Allt snurrade, jag mådde illa och kräktes. Kände att balansen var puts väck, att jag inte riktigt hade koll på situationen. Blev hämtad av min älskling som gav mig styrkan att orka just då. Rädslan fanns där men hemma kunde jag trots allt varva ner lite efter att jag vänt ut och in på magen och sovit några timmar...

Matlusten var väl inte så stor de första dygnen, inte lusten att dricka heller för den delen. Men jag drack ändå och försökte behålla den vätska jag tillförde. Nacken värkte så värme och vila fick ta hand om det hela.

Nu är det söndag och solen skiner. Jag tar en stund i taget, vilar och försöker att inte anstränga nacken med mer än lite värme. Hoppas att det hela ger med sig snart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0