Julafton

Julaftonskväll... barnen öppnar sina julklappar med lika stor iver som när de var små. Själv sitter jag och tittar på dem, försöker se reaktionerna över innehållet, önskar att de ska bli nöjda. Visst finns också tankarna på att man skulle vilja ge så mycket mer men jag hoppas att allt annat runt omkring också räknas.

Så får jag ett paket av barnen, ett paket som bevisar att de känner sin mor rätt väl. Jag blir glad och försöker hålla tillbaka tårarna. Blir så varm i hjärtat av omtanken men är nog allra lyckligast över att jag får fira ännu en julafton med dem, att jag får vara tillsammans med det allra käraste jag har...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0