krickos blogg

Åker ut till havet som fortfarande är isbelagt. Känner de svala vindarna som biter i hela min kropp och får mig att frysa. Står där trots allt och blickar ut över den ofantliga vidden och tar in alla vackra bilder som fyller mina sinnen. Jag blundar och sträcker ut mina armar, öppnar upp och tar emot de känslor som strömmar mot mig. Här, i just det ögonblicket, födds en stark längtan inom mig, en längtan som tar mig ut på det stora blå...

Känner solens värme mot min kropp, hör måsarna som svävar ovanför mig och ser deras magnifika dans när jag tittar upp. Drar handen genom vattnet och känner en önskan att glida ner i det svala blå men väljer att ligga kvar här i båten. Följer med i havets gungande rytm i en totalt avkopplad värld, en värld där jag bara är i nuet, en del av jordens universum...

Kommer så sakta tillbaka till verkligheten där vid den isiga stranden. Känner kylan som slår emot mig men värmen inombords gör att allt känns så bra ändå. Tror jag stannar kvar här ett bra tag till. Här är jag ju en del av nuet, en del av jordens universum...