Stygnen
När allt det här är klart hoppas jag att hennes vackra päls växer fort och bäddar in hela historien i glömska. Det sägs ju att katter har nio liv, vår Godis har nu bara åtta kvar...
Återtåget
Vilka dygn det har varit... Huvudpersonen verkar vara den som trots allt tagit det hela bäst. Hon har mest suttit och tittat på det som hänt runt omkring henne, blivit fort trött och sovit väldigt mycket. Att hon inte känt sig lockad av lek har dock varit det tydligaste tecknet på att allt inte varit som vanligt.
Vår älskade Godis som nästan höll på att dö återhämtar sig nu så sakta. Borta är den schemalagda specialkosten, tillbaka är det mysiga kurrandet och det tillgivna beteendet som att rulla över på rygg när man stryker henne på kroppen. Det mest glädjande är dock att tendensen att leka har börjat visa sig igen. Det mesta är av intresse, precis som förut. Är det inte fåglarna utanför fönstret så är det duschen och duschdraperiet, jakten på Pepsi eller att fånga någon av alla de kattleksaker som finns i huset. Med andra ord, Godis "is back in business"...
Katt-astrof
Redan klockan nio ringde vi och sa att hon var sämre och de bad oss återkomma. Väl där beslutades om operation för att försöka hitta det som blockerade hennes mage. Det blev pussar och strykningar över pälsen innan hon togs ifrån oss och oron över det som skulle ske spred sig där vi satt i väntrummet. Vi satt där bara tysta, tittade på klockan, räknade minuter och jag till och med bad om att den lilla familjemedlemmen skulle klara av det hela. Ibland kom tårarna och då gick jag ut på gården och grät stilla.
Efter nästan två timmar kom de ut från operationsrummet och berättar att de funnit en 60 centimeter lång tråd som virat sig kring bakre delen av tungan och ner i halsen och nästan tagit ihjäl henne. De kunde inte förstå att hon lyckats överleva. De gav oss också tråden som inplastad souvenir. Vi beslutade oss då för att åka hem och vila eftersom vi inte skulle få ta med henne hem. Väl hemma tog det många timmar innan vi fick beskedet att hon vaknat ur narkosen. Hon var olycklig och orolig och trivdes inte i buren. Vingligt sökte hon sig till den lilla transportburen där familjens filtar och trygghet fanns. Där gömde hon sig.
Nästa dag efter lunch fick vi återvända till Vännäs och äntligen se vår lilla Godis igen. Vi skulle få ta med henne hem och lyckan var fullkomlig. Godis "storasyster" Pepsi blev alldeles till sig då vi dök upp med den lilla. Hon hade ju letat efter henne sedan söndagsmorgonen och inte heller kunnat slappna av och sova. Nu skulle massor av kärlek och specialkost var fjärde timma få den lilla att återhämta sig och bli frisk och lekfull igen. En lycklig familj var återförenad och somnade tidigt denna måndagskväll...
