Befriaren
Svek smärtar och ger fula sår. Det bränner som eld i ens själ och sveper bort kärleken som stormen om hösten. Ärren blir för alltid kvar, gömda någonstans i hjärtats inre rum. De syns inte men finns där och kväver tilltron till någon annan igen.
Du kom som befriaren, tog mig bort från sorg, nojor och ensamhet. Du lirkade upp mitt stängda rum, förlöste känslorna som var gömda och släppte mig fri. Min själ fick sväva fritt och du fanns där vid min sida. Du lät ditt hjärta av guld omfamna mig och läka allt som var sotat och bränt. Du kom som befriaren och stannade kvar...
Jag älskar dina dikter Kricko! Dom är helt fantastiska och underbart fina. Mer av dem tack :)
Tack för de värmande orden. Lovar att jag ska skriva fler av dem här i bloggen...
