krickos blogg

Vaknar före fem och kan inte somna om. Stelheten i kroppen går inte att ta miste på, träningsvärken är ett faktum. Allt känns så tungt i kroppen och känslan sprider sig ända in i själen. Reaktionerna låter inte vänta på sig, tårarna börjar trilla utför mina kinder. Så jag sitter där i mörkret och låter dem komma, kanske kommer allt att kännas bättre då. När allt lugnat ner sig lite fokuserar jag mig på att dagens program börjar med vattengympa. Blundar och ser det hela framför mig, att i ett välbehövligt lugn försiktigt omslutas av mjukt, varmt vatten. Där kan jag känna mig lätt och fri från allt för en kort stund...