Träningsvärken

Dagen efter anfallet. Efter det krampaktiga tillståndet som kroppen befunnit sig i känner jag mig så sliten, så fruktansvärt trött att jag bara vill krypa ihop som ett litet barn och sova sött. Efterdyningarna känns i mig som efter det värsta magträningspasset man kan utsätta sig för. Jag måste helt enkelt ta ännu mer smärtstillande för att stå ut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0