Rösterna

Det känns så starkt, nästan magiskt... Jag känner genast igen mansrösten men kvinnorösten hör jag för allra första gången. Rösterna på kassettbandet tillhör min morfar och mormor och har sparats i en herrans massa år. Så här sitter jag nu och lyssnar på dem när de berättar om tider som varit. Mellan varven plockar morfar fram fiolen och mormor gitarren och så spelar och sjunger de en trudelutt. Jag sitter där och lyssnar, gripen av ögonblicket...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0