krickos blogg

Har trillat ner i depressionens trögflytande hål. Här nere följer jag bara med i det som sker, jag kan inte styra nåt utan får vackert finna mig i att styras. Känns inte som jag orkar söka mig mot ytan utan gungar bara med i denna dystra sörja. Men någonstans inom mig känner jag den där lilla, ynkliga lågan som vill nåt annat, som vill ha tillbaka livet och söker sig mot ljuset. Jag försöker fånga den men för varje gång jag tror jag har den söker den sig lite längre upp. Jag följer troget efter och inser sä plötsligt att den lågan kan ta mig tillbaka till livet.