Skadan

Så hände det som inte fick hända, foten fastnade och jag föll. Smärtan som uppenbarade sig fick mig att skrika rakt ut. Det gjorde så ont att jag trodde att fotleden var bruten så jag låg bara kvar, alldeles stilla. Det gick en stund innan jag tog mod till mig och försökte ta mig upp. Jag insåg rätt snart att lägga tyngd på foten var otänkbart. Jag försökte stå ut med smärtan men blev tillslut tvungen att inse att det inte fanns nån återvändo. Det skulle bli ett besök på akuten...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0