Osynlig

Står där ensam på rasten, på en skolgård fylld av klasskamrater som inte vill se mig. Än mindre vara med mig. Vet inte vad jag gjort, vet bara att jag inte passar in här. Vill bara försvinna, bort från allt vad skola innebär. Ser klassläraren som står i fönstret och stirrar på mig och min ensamhet. Känner migränen komma, väljer att gå hem…



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0