krickos blogg

Mina känslor ligger utanpå, lockas att följa med i den dramatiska handling som utspelar sig. Intrycken letar sig in i varje por av min kropp och får mig att slaviskt följa scenariot likt en roll i en pjäs. Är så gripen av stunden att hela känslospektrat flödar ur min outtömliga källa. Jag kan helt enkelt inte hålla det inom mig utan låter känslorna få styra just nu. Och det är väl just så det ska vara, jag ska inte stänga in dem utan låta dem flöda och visa det jag känner. Det är ju trots allt det som gjort mig till den jag är...