Bubblan

Söker efter svaret på vem jag egentligen är. Inser rätt snart att mycket format mig och att jag rätt tidigt tappade bort mig själv. Där i ensamhetens bubbla formades jag till att alltid vara till lags, att passa in för att få vara med. Att jag tappade bort mig själv tänkte jag inte på då, jag var nöjd för att andra var nöjda. En dag sprack bubblan och då kom tankarna. Hur kunde jag tappa bort mig så…

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0