Storheten

Solen värmer och himlen är så där härligt blå. Står där på toppen, i allt det vita, och beskådar storheten runt omkring mig. En svag vind dansar förbi, fångar mina sinnen och sveper mig med. Jag lockas att lyssna till tystnaden, vidröra och smaka på storhetens sköna ensamhet som ger styrka. Här är så vackert och rofyllt att min själ dansar av lycka. När jag kommer till sans igen glider jag sakta utför pisten i stora härliga svängar, njuter av den frihetskänsla som fyller mig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0