Samtal

Sviken kärlek och livskris, lämnad efter 23 år. Blir skickad till psykologen för att tillfredsställa chefens begäran. Pratar om den jag är, om skilsmässan och hur jag ser på framtiden. Han säger inte mycket utan lyssnar. När samtalet är slut undrar han varför jag kommit hit, jag som är så medveten om min situation och vet hur jag ska gå vidare i livet. Svaret är så enkelt, för att chefen krävde det, så hysteriskt påtalade att "jag var så sjuk"... Triumferande och leende går jag därifrån, stärkt av mig själv...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0