krickos blogg

En augustivind svepte fram och tog med sig stora delar av mitt liv. Bort försvann kärleken och ensam stod jag kvar. Var fanns du då, du som sagt att du var min vän. Inte vid min sida i alla fall. Du valde den enklaste vägen, att avsluta vänskapen utan att säga det till mig. Du valde att fegt försvinna bakvägen ut och bara vara borta. Ensam fick jag börja om. Ditt svek och den påtagliga ensamheten gjorde så förbannat ont i själ och hjärta. Den känslan kan du nog aldrig nånsin förstå, möjligen om du en dag får uppleva den själv...