Ärren

Det är så lätt att glömma, att bara lägga nåt åt sidan och gå vidare. Det tror i alla fall de som själva inte provat på sorg i någon form. Men så är det inte, sår av sorg blir ärr som följer med en resten av livet. Ärren syns kanske inte men finns där ändå i själen. De blossar upp nån gång då och då som en påminnelse av det som varit, det man gått igenom. Det är inget man kan göra nåt åt, bara försöka lära sig att leva med. Hädanefter ska jag bära mina ärr som medaljer, vara stolt över den fantastiska människa jag blivit och är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0