Urladdningen

Är egentligen inte förvånad men fruktansvärt besviken på det som sker just nu. Förstod att bubblan skulle brista till slut och att allt skulle komma upp till ytan. Känns skönt att äntligen få berätta hur det känns, hur jag kastats mellan hopp och förtvivlan, hur sorgen inombords vuxit av de kommentarer jag fått ta emot likt hagelskurar. Denna gång fanns en som verkligen lyssnade och tog in situationen på allvar. Och kramen, den värmde verkligen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0