Vanmakt

Vad gör man, hur ger man sitt stöd när den man älskar inte vill ta emot? Ska man bara ge upp med en axelryckning eller ska man fortsätta att stånga sig blodig och gå sönder mer inombords... Att fortsätta att mala ord mot en solid betongvägg där orden bara drunknar och dör ut lockar mig inte längre. Helst av allt skulle jag vilja gå ut i skogen och skrika ut all frustration och låta tårarna flöda likt älven om våren. Sen, totalt utmattad, somna som ett litet barn och alstra ny kraft för att orka ta till orda än en gång.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0