Blickar

Du tror att jag inte ser, känner, uppfattar eller hör men dina signaler är så tydliga, så uppenbara. Med stirrande blick och viskningar som tystnar avslöjar du dina innersta tankar om mig. Säg mig, vem ger dig rätten att behandla mig så, att döma mig för hur jag ser ut och inte för den jag är. Vem sa att dina normer är de rätta här i livet, att dina riktlinjer är de enda sanna. Säg mig, vem lärde dig att visa respekt, känna empati och vara en sann äkta vän. Vill du verkligen vara en falsk person som spelar ett spel.

 

Jag vet vem jag är, jag står stark i din motvind. Jag klarar dina sarkasmer och dina gelikars hån. Min styrka ska ta mig segrande ur striden och jag har mitt recept klart för just dig. Jag vill att du en dag får smaka på samma medicin. Att du får känna knivsticken i hjärtat av sorg för andras blickar, pekningar, flin och skratt, känna allt det onda, från en jury som tror att de inte är sedda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0